titanladie

Som vanligt har jag huvudet ner och fötterna upp. Men nu har det kanske gått lite långt.. Hade en lite halvkaotisk helg, eller mjaa.. kaos rätt upp och ner mera. A's mobil har blivit spårlöst försvunnen, jag själv har såån dunder Ångest över mitt senaste samtal samtidigt som det enda jag kan tänka på är "När jag blundar tänker jag på en annan"  och pulsen ökar, halsen krampar, andnöd tillkommer och tillslut kommer en färdig utvecklad panikattack. Nu är det massa med att flyttstäda lägenheten och känna efter lite om jag kan hitta ett inre lugn igen som jag ändå hade för typ 3 veckor sen.. Men det sa bara 'Poff' sen så var allt borta och in kom 100 olika bollar i luften och ingen fick nudda marken... Ur detta startade genast Kaos och balansen är inte återställd än tyvärr..  Eller, 'tyvärr' är nog inte rätt ord jag söker men har brist i ordförrådet. Kan inte släppa denna ihåliga känsla som tar ner mitt psyke till noll i princip. Är glad att jag har A vid min sida som hjälper mig, Tack Honey! Så finns det givetvis nån/några fler som lyfter upp mina tankar men i denna stund så har det slukat mig Hel. Jag kan inte ta mig loss ur detta tänket som jag har just nu och haft sen igår kväll.. Jag vet att jag är den mest oseriösa människa just nu och jag kommer/kan/vill inte binda mig på något som helst sätt. Och om nån skulle ens lyckas med en liten bit av det så ska den personen verkligen ha credit för det, jag är lika lurig som ------->  dig      bara det att skillnaden mellan oss är att jag kan få dig att känna det som du har fått mig dit du velat fast jag i själva verket inte alls är där varken i tanke eller känsla utan är mer 'Go with the Flow' <------ och där är mitt största problem.. Saken är den att just då när jag ser personen i fråga framför mig, ligger och kramas och pussas så kan jag bara inte ha mage att häva ur mig nått som ens skulle kunna tolkas som något negativt. Men jag gör ju egentligen inget fel, om jag skulle bli tillfrågad rakt upp och ner så skulle jag naturligtvis berätta som det är men däremot så kommer jag inte att dra upp det själv i någon somhelst konversation.                    Jag tror jag har blivit Kär i att Hata kärleken.



//   "Jag får lixom ingen ordning"