lördag kväll
ja HERREGUD! har precis fått reda på att en jag känner är med barn, pappan vet ingenting och tjejjens pappa vågar mamman och dottern inte berätta för, denna historia kommer sluta med en soppa. för 2 kvällar sen gjorde pappan till barnet slut via sms (gud vad fyndiga killar är nu för tiden) och mamman och pappan till barnet jobbar på samma jobb. om detta kommer mer uppdatering senare ikväll.
Det är dom små sakerna som håller mig vid liv, haha! Nä men seriöst, jag är tacksam över att en viss någon svarade i telen idag så man kunde få lite svar iaf, inte så roliga svar kanske men ändå svar. Jag velar så i mina känslor om allt detta, ena stunden vill jag inget annat än att vara med honom men sen nu (en stund efter att jag pratat med honom) så känner jag mig lugnare och mer bestämd att om han så ens hade viljat komma tillbaka så hade jag inte tagit honom. Så jag vet inte. Varför pendlar det så mycket? varför gör det ändå ont i mig så fort jag hör någon annan runt mig nämna namnet bara (detta behöver inte ens betyda att det e ju han som dom menar utan bara namnet i sig) ? Jag ser efternamnet på reklam, varje gång jag tänker 'nä nu ska jag ta tag i det här o hitta ett annat jobb o en lägenhet långt bort' så hittar jag enbart massa jobb till honom och fastnar bara över lägenheter som jag tror han skulle gilla. djup suck. patetisk javisst!
Exempel: igår lagade jag spaghetti köttfärssås, och jag stod så länge och verkligen hackade köttfärsen i pannan så att det inte skulle vara några större "klumpar" av köttfärs. Och detta var enbart för att jag vet hur han hatar klumpar, men i min familj så finns det absolut ingen som bryr sig om sånt. Jag kan lixom inte hjälpa dessa små saker, jag var ändå inställd på att vi skulle leva resten av våra liv tillsammans men nu när jag skriver det så känns det bara så främmande. Den personen jag pratade med i telefon idag är inte den personen som jag älskat (älskar ibland).
Kyss till alla er som är värdiga.
Kommentarer
Trackback